la colone vertebral

Shi shàng wú nán shi zhî pà yôu xin rén  - För den envise är ingahinder oöverstidiga

Jag tror inte på återvändsgator. Tror istället på vägslut och att man fortsätter på en annan väg som man kanske inte tänkt sig från början. Vänder man om och ångrar sig hyllar man inte livet. Ångra inget, utan var glad för att allting betalas med en ny visdom.
" De dagar som du lär dig någonting, är bra dagar" - fina pappa 

Jag lever i en melodi och sjunger mig genom dagarna. En ständig sång tills jag faller in i en dvala när ytterdörren stängs och inga busskort behövs mer. Det kinesiska språket uttalas ibland som i sång och allt blir bara finare. Tror att dagen har gått i en C-skala, ljust och klart.
Nu ska jag vara tyst och låta hjärnan sjunga mig till sömns. 

" Where you'll find me, it's a mistery   it's love it's love it's love it's love ♥ "

När jag inte orkar vara ensam har jag alltid den stora kärleken. 
Sjön - vattnet - havet
Det omsluter mig på ett sätt ingen annan lyckas med. Tränger sig in och ger trygghet så att mitt skin aldrig känns utelämnat. 
Fiskarna äter på mina fötter och bär på det hjärta till mina rötter.
 Desto kallare alla andra tycker det blir, desto mer stiger temperaturen för mig. Jag får ha det för mig själv.
Och jag simmar in i mareldens timmar. Simmar tills gryningen bländar bort det varelser som lyser upp natten.
I dess famn kan mina muskler få tvinna och drunkna med mitt hjärta. 
Jag ska alltid vila vid mina kärlek.

Jag borde. Men gör det inte och ville inte heller för den delen. Och det känns lika enkelt som luft tills sömnlöshet vrider min kropp in till vansinne och skavsår. Vad är det jag bryr mig om nu? 

 Men jag har inga måsten jag borde följa. Man borde inte följa måsten. Måsten är bara ett sätt att sätta ord på sitt eget dåliga samvete, och det är bara du själv som gör kraven så stora så att det blir måsten. 

"Om du gör ditt bästa får du inte tid att ängslas för misslyckanden" ROBERT HILLYER

Franska lokaler med hogwarts portar omringar min nya vardag, och det känns som att jag flyger. Kan nog till och med trolla då och då. Människor med åsikter och nya syner - jag älskar det!

När man för några pyttesmå sekunder lyfter från jordens yta och flyger all världens väg av lycka för att man fått det man längtat efter. Då hoppas jag verkligen inte att man åker lika långt ner i marken när det sedan vänder, för det har jag ingen livs lust till. Jag tror också att jag i denna stund är ett strålande exempel på att ingenting aldrig blir helt som man tänkt sig, hur väl man än planerat och hur länge.

Jag går på vägar längre högre och djupare än jag trodde. Finare och fulare, men definitivt spralligare. Jag springer med mitt blod i en fart jag aldrig uppnått förut. Tvärnitar. Accelererar. Fart igen. Snart stannar jag i göteborg, och förväntar mig att kära syster ord och egna väggar får mig att tänka på annat än att flyga. 

Jag har ett vackert liv. En vacker syster som luktar gott om kvällarna och skrattar när jag skvätter krusbärs marmelad på väggarna. Har en runda som jag vet exakt i meter som jag springer var vecka som ger möjlighet. Stigar som blivit födda under mina fötter, som även följer landskap fyllda med skogens guld.
En mekanisk miljöförstörare följer mig vart jag vill och jag beundrar den fläckiga asfaltsvägen.
Sjuttiotals hus som ger väggar där barn kan inhallera sina cigaretter.

En gång ned spydda golv hos en gång nära, väldigt kära vänner är som fotoalbum på allt som jag har gjort. Det är inte mycket som jag har gjort, mitt liv är litet. Men det lever.
Det är så fullt av färger, ända ut i kanterna. Med ett överflöd av musik och toner. Jag hör alltid musiken, och ser noterna mellan raderna. Som August Rusch. Jag älskar allt det här. Det finns ju i mina rötter och vener.

Hjälp mamma, vart tar du med mig egentligen? Jag vill ju ingen annan stans än hem. nu

Träffade en person. Pappan bodde i Holland och kom aldrig hem och hälsade på. Så har inte jag det, men kanske gör olika handlingar att allt känns lika i slutet.. 

så jävla fruktansvärt rädd, men allt känns på ett eller annat sätt. konstigt nog mer när det smärtar