Det blir som det alltid blir med kärlek
Känslan av att blir stressad av en alldeles för harmonisk vardag för att man bara vill vara på ett ställe, eller alla ställen. Där. Eller att man inte riktigt själv kan komma på varför man inte kan somna. Och även om det går över om en vecka är detta det bästa någonsin. För hur mycket mamma än säger att jag är en tonåring där allt är på liv och död, och även om det faktiskt är så, känns det alltid. Det känns som på liv och död, det känns viktigt. Kanske är det samma du som andas tungt och onyktert i min nacke nästa gång, kanske är det någon annan. Men det känns.
Idag sa en kund " det blir som det alltid blir med kärlek". Jag hörde inte vad han sagt innan, men det var sant.
Om nio dagar gifter sig min mamma med mannen som får det att kittla i hela hennes kropp.
