Lev alltid som du själv vill
Sjung tills du känner att du lever. Sjung tills dina lungor blöder. Jag kanske har plikter om ur sömn borde brukas, eller att flickebarn ska skydda sig från staden. Oh vad jag ville sjunga denna natt.
Och att med värmande hjärtan hack i häl som ranglar lika ofrivilligt som mig, känns det som att en enda timme sömn skulle aldrig ha behövts.
Tack fina människor för att ni sover på mina axlar och håller mina händer. För att ni skrattar, i alla fall lite åt denna människa som får för sig att urinera mitt på en buss station. Att ni svarar när man ringer, och fram för allt. Tack för kärleken. Den ger mig all energi som behövs och ersätter alla famnar som fattas. Sandra & Annelile
Så här vill jag leva, alltid
golden rings - nina kinert
Kärleken är lite som ringar. Kanske är det därför man symboliskt använder dem för att visa att man fortfarande håller kvar vid det som känndes så bra från början. Du är i alla fall som min ring.
Det spelar ingen roll om den inte är i guld och färgen har lossnat för en hel årstid sedan. Min ring satt där genom alla väder och svettiga konserter. De nätter jag sov ensam och när jag höll bästa vänner i händer. Blev en del av min hand och bara en minut när den var avlagd på bänken känndes det konstigt.
Nu har jag inte haft min ring på flera dagar och man vänjer sig. Blev galen först. Nu känns det bara konstigt och den bleka stringan på fingret där den brukar sitta ser bara lite ensamt ut. När några fler dagar har gått kommer jag inte längre tänka på det, kommer ha glömt den. Det är sånt som försvinner med tiden.
Det var jobbigt i början. Ville känna varm hud och få säga saker som skulle få svar. Man håller kvar vid allt och hur det var, glömmer liksom att tiden faktiskt går och att personer växer med den tid som går. Och nu kan jag inte ens komma ihåg anisktsuttryck och om ett tag så spelar det inte längre någon roll. Kärleken kan liknas med ringar. Just nu kan i alla fall du det.
Jag behöver inte min ring. Men ändå vill jag ta på mig den så snart jag får möjlighet. Får man chansen så tar man den. Men om jag nu får chansen, ska jag ta den då?
Kärlek är fortfarande som ringar
Det spelar ingen roll om den inte är i guld och färgen har lossnat för en hel årstid sedan. Min ring satt där genom alla väder och svettiga konserter. De nätter jag sov ensam och när jag höll bästa vänner i händer. Blev en del av min hand och bara en minut när den var avlagd på bänken känndes det konstigt.
Nu har jag inte haft min ring på flera dagar och man vänjer sig. Blev galen först. Nu känns det bara konstigt och den bleka stringan på fingret där den brukar sitta ser bara lite ensamt ut. När några fler dagar har gått kommer jag inte längre tänka på det, kommer ha glömt den. Det är sånt som försvinner med tiden.
Det var jobbigt i början. Ville känna varm hud och få säga saker som skulle få svar. Man håller kvar vid allt och hur det var, glömmer liksom att tiden faktiskt går och att personer växer med den tid som går. Och nu kan jag inte ens komma ihåg anisktsuttryck och om ett tag så spelar det inte längre någon roll. Kärleken kan liknas med ringar. Just nu kan i alla fall du det.
Jag behöver inte min ring. Men ändå vill jag ta på mig den så snart jag får möjlighet. Får man chansen så tar man den. Men om jag nu får chansen, ska jag ta den då?
Kärlek är fortfarande som ringar
halvmåne
Faller. Bara faller. Jag kommer landa på marken.
Barn står vid sidan om och tittar på när jag närmar mig marken och frågar : vad är det du behöver, så att du inte får ont?
Jag behöver händer. Händer på min rygg. Mina vener pumpar inget blod när de där händerna befinner sig miltal härifrån och jag känner hur läpparna blir blå. Det är kallt. Alla barnen tittar med frågande ansikten, speciellt en lite flicka som vågar fråga varför inte de kan fånga mig?
Det är bara på natten. När ingen ser och det är mörk. Mina lakan är som moln, så tomma och ensamma och sedan börjar jag falla rakt igenom dem. Sömn. Ge mig den sortens sömn med närhet av kött och blod.
Barn står vid sidan om och tittar på när jag närmar mig marken och frågar : vad är det du behöver, så att du inte får ont?
Jag behöver händer. Händer på min rygg. Mina vener pumpar inget blod när de där händerna befinner sig miltal härifrån och jag känner hur läpparna blir blå. Det är kallt. Alla barnen tittar med frågande ansikten, speciellt en lite flicka som vågar fråga varför inte de kan fånga mig?
Det är bara på natten. När ingen ser och det är mörk. Mina lakan är som moln, så tomma och ensamma och sedan börjar jag falla rakt igenom dem. Sömn. Ge mig den sortens sömn med närhet av kött och blod.
