la colone vertebral

När jag inte orkar vara ensam har jag alltid den stora kärleken. 
Sjön - vattnet - havet
Det omsluter mig på ett sätt ingen annan lyckas med. Tränger sig in och ger trygghet så att mitt skin aldrig känns utelämnat. 
Fiskarna äter på mina fötter och bär på det hjärta till mina rötter.
 Desto kallare alla andra tycker det blir, desto mer stiger temperaturen för mig. Jag får ha det för mig själv.
Och jag simmar in i mareldens timmar. Simmar tills gryningen bländar bort det varelser som lyser upp natten.
I dess famn kan mina muskler få tvinna och drunkna med mitt hjärta. 
Jag ska alltid vila vid mina kärlek.