Regn i fulla kilometer genom huvudet i riktning mot en skola
Det känns inte bättre hur bra betyg man än har. Frida hur tänkte du när du spydde ut ditt liv och trodde det blev bättre av att vara dig själv i en övernaturlig skepnad. Bara för att det står trehundrafemton poäng med svart text på vitt att jag blivit antagen, så står inte sanningen skriven där att jag skulle må bättre av att vara bäst på någonting. Det visar, för med bokstäver skrivna med caps lock att det spelar ingen roll hur bra jag presterat, för jag mår inte bättre av det ändå.
Det regnar ikväll och alla mina tankar känns lika rinniga i huvudet som dropparna är på marken. Dem rinner med nya budskap om vad jag ska välja, men liksom fort som jag tror jag bestämt mig rinner dem iväg från mig och nya okända, oklara ting kommer istället.
På vilken stads kullerstenar kommer jag gå, och vilka vänner kommer bestå?
Jag har en vis syster med många kloka vänner och allesammans har dem väldigt smarta tankar. Men det hjälper inte hur många sanningens ord de än säger mig för jag vet ju att jag måste fysiskt själv skriva vilken väg jag ska ta, och innan dess psykist fått vattnet till moln i huvudet igen. Jag gillar mina moln när dom får mig att säga luddiga saker och inte alltid i fokus. När mina moln får mig att klä mig som en hippie.
Men just nu är det så mycket regn att jag strömmar bort. Men regn är vackert och jag får försöka se dethär så med. Allting är vackert i sinnom tid. I sinnom form. I ett så småning omt liv.
Jag och alla andra, alla andra vid mina händer, mina händer runt deras strupar.
- Att jag vore lika klok som du, och alltid har det som är sant i både hjärtat och på tungan. Du är min ängel för du vågar vara rak. Emma.
- Att jag gav intrycket av att allting löser sig och att dagen är just nu, inte imorgon när man oroar sig. Du gör faktiskt det, även om du inte ens tror på det själv. Abelina.
- Att jag kunde vara mig själv rakt igenom som du alltid tycks lyckas med, och att jag blir någon som någon annan kan se upp till så som jag ser upp till dig. Syster.
- Att jag kunde vara lika duktig som du på att beskriva det som känns i både rätt och fel, sann och falsk eller enkel och svår tid. Sofia.
Men jag vill fortfarande vara mig själv, annars blir jag som dem, inte sant? Men bara så ni har vetskapen, som jag borde givit till er för längesedan, om att ni gör mig till den jag vill vara - till bara endast mig själv.
För jag ogillar de människor som har förmågan att få andra till personer de inte är, för vem känner den personen? Ingen egentligen, skulle jag säga, medans jag skulle fattas som den utan det, som hade så jävla fula kläder i åttan, jag förtjänade väl inga vänner?
Nu har jag dem bästa, med hjärtan och sinnen på rätt plats.
Vet du vart mitt hemma är?
Flytta hemifrån kommer jag med egen tid kunna bestämma själv när jag vill. Men när mitt hem flyttar ifrån mig blir jag rädd för tiden. Jag kommer inte kunna packa klart min väska på ett halv år, kommer aldrig bli helt färdig.
Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem men det gör jag, tror jag.
Jag vet ju inte ens vägen dit, kan inte adressen.
