halvmåne

Faller. Bara faller. Jag kommer landa på marken.
Barn står vid sidan om och tittar på när jag närmar mig marken och frågar : vad är det du behöver, så att du inte får ont?

Jag behöver händer. Händer på min rygg. Mina vener pumpar inget blod när de där händerna befinner sig miltal härifrån och jag känner hur läpparna blir blå. Det är kallt. Alla barnen tittar med frågande ansikten, speciellt en lite flicka som vågar fråga varför inte de kan fånga mig?
Det är bara på natten. När ingen ser och det är mörk. Mina lakan är som moln, så tomma och ensamma och sedan börjar jag falla rakt igenom dem. Sömn. Ge mig den sortens sömn med närhet av kött och blod.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0