Mina tunga steg har alltid nära hem.
Vi går hand i hand och jag tänker, att du aldrig får släppa. De där händerna med sönderbitna nagelband, som är flera storlekar större än mina med synliga ådror på sig som mynnar ut i handlederna. Släpp inte mig.
För att just idag, även om vi har tunga matkassar att bära hem och pianotangenter som det behövs övas på, så får du inte släppa mig. För du kanske behöver bära mig hela vägen hem.
Som så många andra dagar, när jag känns några kilo tyngre, älskar jag hur dina enorma tummar låser fast mina vintertorra händer i dina. Och så går vi hem. Du släpper inte.
Kommentarer
Trackback
