la colone vertebral

Listor. Jag älskar listor. Så här sitter jag i någons annans hem i lund och skriver återigen en lista över sånt som är bra. Sånt som jag gillar och som jag, jo men ah, rätt ofta glömmer bort. Blir på något sätt lugn av att bara kolla på det färdiga resultatet och se alla saker samlade på ett och samma papper. Herregud vilken vilsen människa jag är ibland.

 

Dock gillar jag tanken av att man har en liten person i sig, som Nilla pratade om. En liten version av sig själv helt enkelt. Jag antar att det är henne jag försöker ta hand, det räcker ju med att en av oss är vilsen. Oftast är det hon som är det och inte jag, därav min egen förvirring.

 

Sitter själv i någon annans hem, och är återigen sur på personen i fråga som inte är här. Helt utan anlednign dock, jag får skylla mig själv, jag visste att han skulle vara upptagen. Han har verkligen inte gjort något. Det är bara alla dem här jäkla nätterna, när det känns som att jag har rullat kilometerlånga sträckor fram och tillbaka i min säng och väntat på att en varm rygg ska vara i vägen så jag får stopp. Finns det någonting bättre?       Äppelskivor med kanel och socker på möjligtvis.

 

I måndags sa jag upp mig. Tydligen längtar jag ännu längre bort än såhär, och nu ska jag nog faktiskt göra det på riktigt. Kommer jag in på den här kursen kommer jag nog banne mig göra det. Flytta till Frankrike, även om det bara är tre månader. Usch. Alltså på riktigt, fy vad läskigt det känns. Tror jag kommer ha mitt livs bästa vår. Vågar jag det?

 

Han kommer hem om ungefär en timma, och kommer förmodligen vilja plocka mina ögonbryn ytterligare lite till. Jag kommer förmodligen låta honom, fastän jag tycker att det gör ont. Han är så satans gullig när han koncentrerar sig.