la colone vertebral

Saknar min lillebror. Fina lilla numera stora lillebror. får dåligt samvete för att jag inte är hemma mer, ser inte hur han växer, hjälper honom inte så himla mycket på traven, hämtar honom inte när han är för full, sover inte i hans säng när han känner sig ensam, är inte en storasyster när han känner sig liten. 

 

Blir så rörd och stolt och alldeles tåris när jag tänker på honom. Tänker på vårat lille team, han och jag i ett stort hus vi inte ville bo i, där vi grät i samma säng vissa nätter och skrattade så vi grät i en ladugård andra dagar. När han fortfarande var liten och len, då jag packade hans matsäck inför skolresan. När han fortfarande tvingade mig kolla på disneyfilmer fast jag var tonårstrotsig. 

 

Blir så rörd och stolt och alldeles tåris när jag tänker på honom. Tänker på hans helt plötsligt grova målbrottsröst som svarar när man pratar i telefon. Älskar hans hjärna och hans värderingar, hur blev han så förbaskat smart bland alla dessa träskor och sprängda däck?  

 

Skulle jag någonsin flytta hem igen, så skulle det vara för dig, lille man!