la colone vertebral

Förr eller senare exploderar jag. Förr eller senare så kommer jag ju inte kunna hålla tyst om hur gott du luktar, hur ditt skinn är varmt och kallt på samma gång på morgonen, att jag ligger vaken och ler varje morgon du skedar mig i sömnen, att jag hatälskar när jag tror att du inte kommer höra av dig mer men sen vill att jag ska komma på din spelning. 

 

Något gick ju fel, eller kanske för en gångs skull rätt, med tanke på att jag inte sedan sommarens sista månad kunnat sluta tänka på dig en extra gång innan jag ska sova. Känns som att jag alltid tänker på dig en extra gång. 

 

Inget av detta kan ju vara hälsosamt. Allt detta är så himla fint