la colone vertebral

Känner mig splittrad kring vad det egentligen är som känns i magen, den där känslan som egentligen är den enda som spelar någon roll. Vad känner jag om jag får säga det rakt ut, som om ingen hörde? Nej jag är inte arg, eller sur. Du är mänskilg, du felar - jag kommer ju också göra det. Tips: gör aldrig om det bara.

 

För det känns som att det kliar på skinnet. Någon slags klåda sittandes på ryggen sådär så man inte helt kommer åt det. Jag är avundsjuk. Små små grumliga tankar som kommer utan förvarning. Gick du hem med henne för att du på bara några timmar ansåg att hon var bättre än mig? Hade hon bättre humor, skrattade hon faktiskt på ett attraktivt sätt, hade hon bara svarta strumpor? Men sen då? Pussades ni på bussen hela vägen hem, luktade hon bättre än mig, tog du på henne så som du brukar ta på mig? Skedade du henne på morgonen som det tog flera månader innan du gjorde med mig? Men framförallt, vill du fortfarande hellre vara med henne än med mig?  

 

Men jag tror dig, tror på allt när du säger att du verkligen är ledsen. Skulle ju faktiskt vilja påstå att jag känner dig efter såhär lång tid. Så nej, jag vill inte slå dig som Ellinore föreslog. Men du kan tyvärr inte kräva av mig att jag ska sluta tänka på det. Där får du skylla dig själv, himla dumma fina människa.