Nineteen - Tegan and sara
Imorse tänkte jag på dig när jag åt flingor. Sen lyssnade jag på din låt och läste våra gamla konversationer. Så slog det mig hur annorlunda vi blivit. Att det känts som att vi varit där ett helt år, men så har vi varit på helt andra ställen. Kanske är det därför det alltid blåste kallt och jag aldrig såg dig som en logisk person. Sen hällde jag mer socker på flingorna och log. Allt kändes så logiskt.
Mellan min lilla skalles väggar ekar ikväll skratt. Ellens ändlösa fniss som bor tusen mil här ifrån. Arthurs skratt när han inte lyckas få fram det han ska säga. Lilla sambons som nu låter precis som mitt, eller kanske är mitt som låter som hennes? Kommer nog få mig själv att somna varje natt denna hösten med. Fina små hjärtevänner.
Vad är det som händer i kroppen när man minns någon? Är det något med blodets hastighet, går det runt och runt och för med sig de små människorna vi träffar och bär minnet av dem upp till huvudet varje kroppsvarv. Den där logiska förklaringen finns ju, för att hjärnan registrerar allt vi är med om,ser, hör och känner. Men visste ni..
Delfiner kan med hjälp av ekoljud känna på kilometers avstånd om en människa som är i vattnets hjärta slår, om lungorna fungerar eller om personen är gravid.
Att när blåvalar ska para sig, så simmar hanen runt honan och blåser samtidigt ut luft som bildar väggar av bubblor kring honan. Som om hon omringades av sin älskade i en drömvärld.
Kanske är det därför vi minns andra. För att vi kännt den andres närvaro och insida.
Fast man kanske bara träffades under ett flertal sekunder och inte hann säga så mycket, så tror jag att man hinner uppfatta så oändligt mycket mer än vi tror.
Kommentarer
Trackback
