http://open.spotify.com/user/rooibosspice/playlist/68LyrXOISis28nOwOJCKgS
Det börjar bli höst nu och allt tycks alltid hända då. Varje år är det alltid nu det händer, faller samman ungefär samtidigt som klorofyllet inte orkar längre. För tre år sedan, vid den här tiden, uttalade sig en man i mitt hem om att han inte var nöjd med sitt liv. Efter det blev inte jag det heller.
Drar jag i mig sju tequila shots med Arthur på en timma i Paris för att jag är lycklig och vill mest slå rekord för hur full jag någonsin kan bli. Eller vill jag bara ha en anledning för att få gå hem och spy i duschen och gråta några timmar? För linjer är otydliga, känslor är svåra och jag är patetisk. Alltid, lite i bakrunden, patetisk. Du skulle hört det om du satt i mitt huvud, men det gör du ju inte. Vad skönt för dig! Du hade tröttna direkt jag lovar dig.
Men det här har ju gått över imorgon, i alla fall på lördag när jag är i skogen igen. Finns det en lukt som luktar hemma så är det lukten av barr. En annan dag när jag gick till skolan kom jag nästan försent. Jag stannade under en tall i vasaparken, lyssnade på little dragon och blundade.
Mina favorit skor från åttan håller på att gå sönder. Men lugn mina älsklingar, jag ska aldrig slänga er.
De kvällar jag inte känner för något annat än att skrika på moderater eller gräva in mig i mitt täcke har jag alltid ansiktsmask. Prova det, det hjälper.
Skönt för dig Frida, nu börjar du redan må bättre. right?
Kommentarer
Trackback
