Minns du ljudet när ett hjärta brister?
Jag hör hur det brister för dig. Hur ditt lilla fina hjärta liksom delar sig i en, och sen flera delar. Märker hur du för varje snyftning inser mer och mer, hur fast du är. Hur länge du gått och vattnat detta lilla frö, hur mycket du utstått. Hur kär, du faktiskt är.
För jag vet ju hur du känner, minns ju hur jag grät precis som du. Kanske var det så jag förstod. Hur du lät när du grät. Kanske gråter man i samma ton när man känner sådär. När armarna domnar av men ändå kryper det skalbaggar på insidan huden, och allt du vill är riva och gråta. Känner hur dvalan kommer närmare och närmare näst intill krypande på golvet, tills det omfamnar dig där du ligger i sängen eller vart du än är. Allt du kan koncentrera dig på är hur du andas, eller om du ens hinner göra det mellan alla tårar som tycks sippra ner överallt.
Sen somnar av utmattning. Inte för att du är trött på att vara kär, utan för att du är trött på dig själv. Du vill väl inte vara med någon annan? Nej just det, då är det ju klart att man inte är trött på kärleken.
Men jag lovar dig, fina fina vän, att varje natt inte är som denna. Och jag ska hjälpa dig att känna. Precis allt.
Bloodbank - Bon Iver
Kommentarer
Trackback
