Svart, vitt och allt där emellan.
Allt som känns ikväll.
Jag får lust att gråta för att allt känns så bra. För att jag faktiskt inte är sjuk alls på det sättet jag var för ett år sedan. Okej om jag sviktar i mellan åt, men inte alls varje dag. Ingenting känns speciellt tungt ikväll och jag antar att det är då jag börjar lipa för att jag behöver det. Gråta lite för att pappa inte gråter lite, och inte mamma heller. Lipa lite också för dem som inte finns kvar som borde varit det, fina människor.
För att jag saknar nian, polen och alla harmlösa händelser som kändes så stora då. Speciellt ett badkar fyllt med fem nakna brudar och massa cigaretter, rött läppstift och det där oändliga skrattet.
Ikväll är jag lycklig för att nu vet du exakt allting som du borde vetat i ett halvår och nu kan jag inte längre ångra något som jag borde sagt. Kanske var det den vetskapen som behövdes för att jag ska kunna släppa det.
Även för att jag vet att jag kan tillbringa hela sommaren i en stuga fylld med tonårspojkar som spelar gitarr konstant och kokar kaffe varannan timma.
För att jag får stå i en timma och dansa till Otis redding naken, och skita lite i att mina grannar ser mig.
Att det alltid blir enklare att andas på våren och våren medför detta året en syster i tjugo års åldern som ska förse mig och en kär vän med vin. Vin fyllor detta året iställer för folköl kanske?
Arg är jag också för att det känns som att den människa jag höll så förbannat hårt om bara gick iväg och hittade sina nya vänner och att det inte hugger till det minsta i bröstet på henne. Hade jag inte varit arg för det hade jag varit ledsen. Hade jag inte varit ledsen hade jag nog varit rädd för att jag inte kan göra någonting längre, och lite för mig själv. Att jag kanske inte skulle orkar, men skulle gjort det ändå bara för att ha det igen.
För det finns ju faktiskt ingen person som henne, som förstår och skrattar åt mina sms om hur jag vill ha hårt sex mot en vägg, eller vill kasta böcker på min chef så att han dör.
Det var ju bara du och jag som kunde hoppa i sängar i bara underkläder med gitarr och låtsas mikrofon och vara Joan Jett och Cheri för en timma. För allt som jag gjorde för dig, du kanske skulle kämpa dig tillbaka till mig?
Jag kommer - veronica maggio ,
Jag får lust att gråta för att allt känns så bra. För att jag faktiskt inte är sjuk alls på det sättet jag var för ett år sedan. Okej om jag sviktar i mellan åt, men inte alls varje dag. Ingenting känns speciellt tungt ikväll och jag antar att det är då jag börjar lipa för att jag behöver det. Gråta lite för att pappa inte gråter lite, och inte mamma heller. Lipa lite också för dem som inte finns kvar som borde varit det, fina människor.
För att jag saknar nian, polen och alla harmlösa händelser som kändes så stora då. Speciellt ett badkar fyllt med fem nakna brudar och massa cigaretter, rött läppstift och det där oändliga skrattet.
Ikväll är jag lycklig för att nu vet du exakt allting som du borde vetat i ett halvår och nu kan jag inte längre ångra något som jag borde sagt. Kanske var det den vetskapen som behövdes för att jag ska kunna släppa det.
Även för att jag vet att jag kan tillbringa hela sommaren i en stuga fylld med tonårspojkar som spelar gitarr konstant och kokar kaffe varannan timma.
För att jag får stå i en timma och dansa till Otis redding naken, och skita lite i att mina grannar ser mig.
Att det alltid blir enklare att andas på våren och våren medför detta året en syster i tjugo års åldern som ska förse mig och en kär vän med vin. Vin fyllor detta året iställer för folköl kanske?
Arg är jag också för att det känns som att den människa jag höll så förbannat hårt om bara gick iväg och hittade sina nya vänner och att det inte hugger till det minsta i bröstet på henne. Hade jag inte varit arg för det hade jag varit ledsen. Hade jag inte varit ledsen hade jag nog varit rädd för att jag inte kan göra någonting längre, och lite för mig själv. Att jag kanske inte skulle orkar, men skulle gjort det ändå bara för att ha det igen.
För det finns ju faktiskt ingen person som henne, som förstår och skrattar åt mina sms om hur jag vill ha hårt sex mot en vägg, eller vill kasta böcker på min chef så att han dör.
Det var ju bara du och jag som kunde hoppa i sängar i bara underkläder med gitarr och låtsas mikrofon och vara Joan Jett och Cheri för en timma. För allt som jag gjorde för dig, du kanske skulle kämpa dig tillbaka till mig?
Jag kommer - veronica maggio ,
Kommentarer
Trackback
