la colone vertebral

Jag tror jag har någonting i ryggmärgen ( la colone vertebral) som jag måste få ur mig, som ligger där och skaver som gör mig halvt handikappad när jag springer. I vanliga fall bedövar jag det med franska ord och filosoferingar om bättre dagar i en framtid. Ibland kan jag inte förklara det heller och snurrar med orden och förklarar med synonymer tills karusellen gått så många varv att jag mår illa. Jag skrämmer mig själv med sanningar jag inte riktigt vill svälja och blir illamående. det borde inte vara så va?

Vet ni vad jag längtar till? Jag längtar till när det känns som att sklettet följer rytmen i Kärlekens alla färjor och det sjunger i kroppen, som det gör när vi pussas utanför hagakyrkan, eller röker pipa sittandes i ett bildäck mitt ute i skogen. Men när ska alla mina andetag andas dessa toner?

Glöm inte att vara snäll mot människor, få dem inte att hata dig.