Jag kanske borde börja hävda mig
Om det bara händer en gång, om jag inte säger det till någon. Om jag låtsas som om ingenting och ingen skulle märka. För precis när allt blir precis som det ska, så perfekt som det står om i böckerna. Då sakta sakta börjar jag tippa. Jag behöver bara lätta lite på mig, en period eller två så kanske allt faktiskt bli som i slutet av böckerna ändå.
Gråta kan man göra på toan, där kan man må smygdåligt och duscha av sig ångesten. Där kan man göra allt man behöver, och sen löser man det över en ansiktsmask.
Ta dig i kragen, ta dig i kragen, ta dig i kragen, spring den milen, simma de kilometrarna, mamma ska inte ha rätt. Mamma har inte rätt. Kanske, från då till då, ibland blir jag lite rädd för mig själv.
Kommentarer
Trackback
