Som alla dagar du inte kom, och alla nätter du inte var här.
Älskling du vet månen lyser starkt inatt. Sådär starkt som du alltid älskade, eller kanske fortfarande gör. Jag vet inte, du berättar ju aldrig sådant längre. Den lyser sådär starkt som våran första natt, när du lämnade hjärtat lite halvt öppet för en stund. Den lyser lika starkt som jag nog gjorde när jag åkte där ifrån dagen efter.
Fast du kanske inte ser att det ens är någon måne på himlen inatt, du har ju blivit så blind. Blind för allt jag försöker säga, och blind för allt jag visar. Har du också blivit blind för månen? Eller så gillar du inte det där med att sitta i en hängmatta och kolla på månen i flera timmar längre. Kanske håller dig till att titta på när snön faller.
Älskling, blev du blind för månen med flit? Och när blev jag så blind för att inte ens se, att det faktiskt kanske är så?
Fast du kanske inte ser att det ens är någon måne på himlen inatt, du har ju blivit så blind. Blind för allt jag försöker säga, och blind för allt jag visar. Har du också blivit blind för månen? Eller så gillar du inte det där med att sitta i en hängmatta och kolla på månen i flera timmar längre. Kanske håller dig till att titta på när snön faller.
Älskling, blev du blind för månen med flit? Och när blev jag så blind för att inte ens se, att det faktiskt kanske är så?
Kommentarer
Trackback
